ISO/IEC 21964 (tidigare DIN 66399)

Tre delar

ISO/IEC 21964 (2018) består av tre delar:

1. Principer och definitioner: begreppen och systemet med skyddsklasser och säkerhetsnivåer.
2. Krav på utrustning: vad en maskin för destruktion av datamedia måste uppfylla.
3. Destruktionsprocessen: hur du organiserar destruktionen säkert, inklusive transport, förvaring och dokumentation.

Standarden ersätter DIN 66399 på det här området; DIN rekommenderar ISO/IEC 21964-1 i stället för den tillbakadragna DIN 66399-1.

Skyddsklasser, säkerhetsnivåer och materialkategorier

Standarden fungerar i tre steg. Först bestämmer du informationens skyddsklass (1 till 3), från normalt till mycket högt skyddsbehov. Klassen leder till en lägsta säkerhetsnivå (1 till 7). Nivån anger sedan, per materialkategori, hur små partiklarna måste vara:

Kategori	Media
P	Papper och trycksaker
F	Film, mikrofilm
O	Optiska media som cd- och dvd-skivor
T	Magnetiska media som band och disketter
H	Hårddiskar med magnetiska skivor
E	Elektroniska media som SSD:er, USB-minnen och chipkort

En nivå E-3 betyder alltså något annat än H-3 eller P-3: det krävda resultatet beror på hur uppgifterna lagras på mediet.

Vad det innebär för din utrustning

För elektroniska media är en shredder med definierad partikelstorlek det vanliga valet. Enligt Garner uppfyller FLASHPRO-E med partiklar på 4 × 15 mm säkerhetsnivå E-3. För hårddiskar beskriver H-nivåerna graden av deformation eller partikelstorleken; en destruktor deformerar disken, en shredder sönderdelar den till partiklar.

Vilken säkerhetsnivå du behöver följer av din egen riskbedömning eller av din kunds krav. Berätta vilken nivå som krävs, så kontrollerar vi vilken maskin som når den.